Jenny är sjukt trött på att plugga, ja.

Tjadå!

Du hjälpte mig läka de sår jag hade. Och nu när jag inte längre har dig, vad kommer hända då? Jag intalar mig själv fortfarande att detta bara är en period, att vi snart är tillbaka igen. Med rödgråtna ögon och utsträckta händer viskar vi förlåt. Förlåt förlåt förlåt. Och jag kommer säga något oplanerat som att "Det är såhär det ska vara! Alltid såhär!" Och du kommer skratta och titta på mig med dom djupaste ögonen som någonsin existerat och svara med de enklaste orden i världen. Ord som bildar en mening som ofta är en lögn. Ord som man säger varje vecka, kanske varje dag. Men när du säger dom, då kommer jag tro dig. Och allt annat kommer suddas ut, glömmas bort. Bara det viktiga kommer finnas kvar, du & jag. "Jag vet."

I shut my eyes and the world drops dead.

I fancied you'd return the way you said,

but I grow old and I forget your name.

(I think I made you up inside my head.)

I should have loved a thunderbird instead;

at least when spring comes they roar back again.

- Jenny, gå förbi den tanten där och kolla på hennes ansikte. Hon var din pappas stora tonårskärlek.

Man är väl till lags, så jag stressade förbi henne och sen ropade mamma på mig så att allt skulle verka "äkta".

- Var hon snygg?

- Nejdå mamma.

Nu till saken.

Man släpper det aldrig va?

Ens ex nya tjej, tjejen som snodde ens pojkvän, tjejen som du vet att din kille tycker är snygg, tjejen som alltid smsar din pojkvän.. the list is long.

Det spelar ingen roll hur gullig och snäll den här 'tjejen' är, pratar du gott om henne - är du död.

Och det viktigaste av allt: Hon är ful.

Killar där ute, om din flickvän frågar om blondinen där borta är snygg.. svaret är alltid NEJ, hon ser ut som mitt frukostägg.

När blev vi såhär gamla? 21 februari får gärna komma men sen vill jag inte åldras!

Inga räkningar att betala själv, aldrig lämna mor min och aldrig sova ensam om nätterna.

Aldrig handla mat själv, ha fjärrkontrollen ifred eller tvätta fönstrerna.

Aldrig någonsin vakna upp själv på ett tomt ställe och aldrig somna själv ännu ensammare.

Aldrig välja vilka handdukar jag ska ha och aldrig matcha theburken med mikrovågsugnen.

Aldrig.

Jag vill i n t e, got it?

Vaknade för en litenliten stund sen, konstigt med tanke på att jag somnade 19.30 igårkväll. Jag och mina sovrutiner alltså.

Har varit av med min mobil sen i torsdags, men idag ska jag äntligen få tillbaka den! Man känner sig helt utanför världen.

För övrigt så såg jag barnhemmet med några kompisar för ett par dagar sen, den var ju inte så läskig? Alls.

Alla har snackat om hur otroligtotroligt läskig den var, men jag var inte så rädd. Eller jo klart lite, men räddare  var jag nog när vi såg the strangers igår och den var inte ens särskilt bra, jaja ;)

Åker till malmö om några timmar, wopidoo :)

Sitter i uterummet och väntar på mina vänsingar. Funderar på att göra det här stället mer mitt än vad det redan här. Önskar att det hade gått att göra till Eric Forman's källare i That 70s show, fiket i F.R.I.E.N.D.S eller baren i How I Met Your Mother. Finns sån vänskap ens i verkligheten? 

Eller ska jag säga tonåringar?

Eller människor kanske rent ut sagt.

Såna dagar då man känner sig mer ensam än någonsin. Ingen hör av sig (jo, de har dom men det är sååååå synd om en så det spelar ingen roll), men man vet ändå att någonstans där ute sitter en grupp av ens vänner och har det jättemysigt. Är det konstigt att man inte är med? Nej.

Det är inte alltid andra personers ansvar att ta kontakt, att bjuda in, att finnas där .. man måste vara mot andra så som man vill att dom ska vara mot en. 

Men ibland, särskilt på såna här dagar, önskar man att dom kunde göra det utan att man hade gjort någonting alls själv.

Uä, här sitter jag och deppar. Borde kanske gå och lägga mig tidigt så det snabbt blir morgon.

Ny dag = nya möjligheter?

- Ihhh don't eat me!

HEhe, not to worry. JAG äter inte dig.

Ge. Mig. Din. Garderob.

eller .. kanske borde skriva det så dom förstår. Utifall att MJ eller A Olsen skulle kika in här:

Give. Me. Your. Wardrobe.

eller plz, sjuttonåringar klär sig väl inte såhär?

Min söta klänning från Gina Tricot, är lite kär i den.

Jeanstyg= goood, klänning= goood, hål i ryggen= goooooood!

Ni F.R.I.E.N.D.S fan där ute borde höra Joey's röst i huvet när ni läser det.

En halv dagens outfit. Odd Mollys kläder kan ibland vara toooo daj 4! Shortsen är Monki. Pussss!

Chock.

- Paris Hilton, varför inte?! Utbrast jag och förberedde mig på hemska svar som att hon skulle vara för lång, för tjock eller ha för stora fötter. Hur illa ute är man inte då liksom?

Svaret jag fick från dom båda var att hon var alldeles alldeles för smal och dessutom plastig.

Hallelujah, då kan jag äta mina pommes ikväll med gott samvete! Eller, halvgott samvete. Godare än vanligt iaf.