Trams

Du hjälpte mig läka de sår jag hade. Och nu när jag inte längre har dig, vad kommer hända då? Jag intalar mig själv fortfarande att detta bara är en period, att vi snart är tillbaka igen. Med rödgråtna ögon och utsträckta händer viskar vi förlåt. Förlåt förlåt förlåt. Och jag kommer säga något oplanerat som att "Det är såhär det ska vara! Alltid såhär!" Och du kommer skratta och titta på mig med dom djupaste ögonen som någonsin existerat och svara med de enklaste orden i världen. Ord som bildar en mening som ofta är en lögn. Ord som man säger varje vecka, kanske varje dag. Men när du säger dom, då kommer jag tro dig. Och allt annat kommer suddas ut, glömmas bort. Bara det viktiga kommer finnas kvar, du & jag. "Jag vet."
I shut my eyes and the world drops dead.
I fancied you'd return the way you said,
but I grow old and I forget your name.
(I think I made you up inside my head.)
I should have loved a thunderbird instead;
at least when spring comes they roar back again.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0