silvandersson

Eller ska jag säga tonåringar?

Eller människor kanske rent ut sagt.

Såna dagar då man känner sig mer ensam än någonsin. Ingen hör av sig (jo, de har dom men det är sååååå synd om en så det spelar ingen roll), men man vet ändå att någonstans där ute sitter en grupp av ens vänner och har det jättemysigt. Är det konstigt att man inte är med? Nej.

Det är inte alltid andra personers ansvar att ta kontakt, att bjuda in, att finnas där .. man måste vara mot andra så som man vill att dom ska vara mot en. 

Men ibland, särskilt på såna här dagar, önskar man att dom kunde göra det utan att man hade gjort någonting alls själv.

Uä, här sitter jag och deppar. Borde kanske gå och lägga mig tidigt så det snabbt blir morgon.

Ny dag = nya möjligheter?